Tegelkakel?

Sedan början av det här projektet har jag ihärdigt framfört behovet av att sätta upp tegelkakel i köket. I alla bra filmer från 80-talet som jag växte upp med (Saint Elmo's Fire kan få stå som samlande ikon) bodde ungdomarna i så kallade warehouse apartments med barlagda tegelväggar. Jag tror att det kan vara anledningen till att många män i min ålder har en dröm om tegelväggar i sina bostäder, en dröm som dock ofta får stå tillbaks för andra krafter i familjen (fruar) samt generella trender (mode). Men jag har faktiskt fått gehör för en diskret tegelvägg uvanför köksbänken. Vit inredning, ekgolv och ekskiva, rostfri fläktkåpa och tegel. Mums som Maria M skulle ha sagt.

Men nu börjar jag vackla. Vi hade tittat ut något sånt här:

Det är lite dyrt eftersom det inte är K-Rautas gipstegel, men det krävs å andra sidan bara 2,5 kvadrat eller så. Hittade till och med en kakelfirma i Bromma som sågade skivor av begagnat tegel. Detta innebar att man inte riktigt kunde veta vilken nyans man skulle få, och att det gick på 2.500:- per kvadratmeter.

Men tegel sägs vara svårt att hålla rent, och i söndags hittade vi andra, tegelliknande alternativ på Bauhaus som skulle kunna ge en tegelfasadliknande känsla, typ dom här:

Så nu vet jag inte riktigt längre. Det kanske är snyggare med ett mörkare, nästan svart kakel om man har vitt och ek i övrigt? Anna påstår att MoccaMastern och Gaggian skulle göra sig bra mot mörkt, och det låter rätt. Men skall man verkligen överge pojkdrömmen så här på sluttampen? Tillfället kommer antagligen inte tillbaka...