Grillpremiär

Som radhusägare var jag nog lite rabiat när det gällde grillar. Störst och först var strategin i kampen med de andra alfahanarna i gränden. Jag tänkte nog att detta skulle lugna ner sig lite när vi flyttade till villan, men igår var det faktiskt min fru som initierade grillpremiären.

Vi hade en liten städdag på tomten. Det där med att "skräp lämnas sorterat på tomten" tolkades ganska vitt av tegelpanneläggarna, och som ni andra SMV-ägare vet så kan man hitta krossade tegelpannor i de flesta vädersträck efter slutbesiktningen.

Och mitt i städandet beordrade Anna fram Webern för att grilla hamburgare. Lysande. Grillpremiär 13 mars är till och med rekord för mig.

Nya små steg

Idag började teglet läggas ut på taket:

Det blir rätt snyggt med svart tegel på den ljusa huset, eller hur? Som Vägen till vårat hus men tvärtom.

Vi valde vita hängrännor och stuprör för att inte störa de ljusa färgerna på huskroppen, och de syns knappt. Däremot ser fasaden nästan gul ut i kontrast:

Har även genomfört ett litet miniprojekt inför flytten. Pga av något missförstånd i beställningsskedet står vi nu utan utvändiga trappor, vilket kan bli lite problematiskt vid flytten nästa vecka, så jag har gjort två provisoriska trappor av vagnstycken och trallvirke:

En av dom kan få bli permanent vid groventren, men snickarchef Arne tipsade mig idag om hur jag kan bygga en egen entrétrappa med en stadigare konstruktion än den som levereras av SMV:

53 meter regelverk (45x145 tryckt) och 71 meter trall (34x145) blir 3.100:- på ByggMax. Plus lite skruv och beslag.

Tegelkakel?

Sedan början av det här projektet har jag ihärdigt framfört behovet av att sätta upp tegelkakel i köket. I alla bra filmer från 80-talet som jag växte upp med (Saint Elmo's Fire kan få stå som samlande ikon) bodde ungdomarna i så kallade warehouse apartments med barlagda tegelväggar. Jag tror att det kan vara anledningen till att många män i min ålder har en dröm om tegelväggar i sina bostäder, en dröm som dock ofta får stå tillbaks för andra krafter i familjen (fruar) samt generella trender (mode). Men jag har faktiskt fått gehör för en diskret tegelvägg uvanför köksbänken. Vit inredning, ekgolv och ekskiva, rostfri fläktkåpa och tegel. Mums som Maria M skulle ha sagt.

Men nu börjar jag vackla. Vi hade tittat ut något sånt här:

Det är lite dyrt eftersom det inte är K-Rautas gipstegel, men det krävs å andra sidan bara 2,5 kvadrat eller så. Hittade till och med en kakelfirma i Bromma som sågade skivor av begagnat tegel. Detta innebar att man inte riktigt kunde veta vilken nyans man skulle få, och att det gick på 2.500:- per kvadratmeter.

Men tegel sägs vara svårt att hålla rent, och i söndags hittade vi andra, tegelliknande alternativ på Bauhaus som skulle kunna ge en tegelfasadliknande känsla, typ dom här:

Så nu vet jag inte riktigt längre. Det kanske är snyggare med ett mörkare, nästan svart kakel om man har vitt och ek i övrigt? Anna påstår att MoccaMastern och Gaggian skulle göra sig bra mot mörkt, och det låter rätt. Men skall man verkligen överge pojkdrömmen så här på sluttampen? Tillfället kommer antagligen inte tillbaka...