Ångest

"Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky i nattens grova hand,
nu stiga skogarna och stela höjder
så kargt mot himmelens förkrympta valv.
Hur hårt är allt, hur stelnat, svart och stilla!

- Per Lagerkvist, 1916

Ja, riktigt så illa är det kanske inte men så här 10 dagar innan flytt vaknar jag tidigt varje morgon och kan inte somna om för jag tänker på försenade slutbesiktningar, skenande grundkostnader (något jag verkar ha gemensamt med de flesta i Enlunda som inte köpt totalentreprenad till fast pris. Är det verkligen INGEN mark- och grundentreprenör som sätter sig ner och tittar igenom ritningar, tomtkartor, och markundersökningsprotokoll och besöker platsen innan de skriver en offert??? Jag kanske skall fråga Timell...), sinande byggnadskreditiv, oinredda övervåningar och försummat arbete.

I fredags gjordes inte ett skapandes grand på huset. Det verkar finnas luft i schemat... Jag var där tre gånger (stalker?) och min mamma en gång och det enda som hände var att en byggfläkt stod i hallen och käkade byggström, för elen är fortfarande inte inkopplad. Syftet är väl att värma och torka inför målning och tapetsering, och den vill jag nog se komma igång i morgon måndag, för det tar en vecka.

Men trots dessa skavande små orosmoment så är det ändå förvånande enkelt att lyfta blicken och föreställa sig hur livet kan se ut om förhoppningsvis två veckor när de alla är borta och jag tar en morgontur med hunden i den här miljön: